Har du också en inre spärr som bromsar dig att verkligen uttrycka det du brinner för? En spärr som hindrar dig från att uttala det du står för eller det du skulle vilja göra?
För mig har det varit svårt att verkligen tro på mig själv och det jag gör. Tro så mycket att jag vågat uttrycka de tre magiska orden:
”Jag är författare”.
För vad skulle folk tro? Säga? Att hon är någon som tror sig kunna något? Aj, vemmeligen hur illa skulle det inte låta? Slå sig för bröstet och tro sig vara bättre än någon annan! Det är väl ändå bättre att knipa igen och aldrig erkänna. Bäst så.
Aj, aj, aj. Så var jag där igen, som många med mig, den där Jante. Någon som sett honom. För det måste väl vara en han, eller? Att han aldrig skulle kunna gå och lägga sig, helst dränka sig, i en slaskig geggig göl och aldrig komma upp igen. Hur kan någon som ingen sett få ta så stor plats och påverka så många? Kan man skicka en lönnmördare på ett sådant fall?
I veckan hände det magiska. En kvinna kom fram och frågade:
”Är du författare`? Jag har läst på facebook …”
och döm om min egen förvåning när jag öppnade min dörr och hörde mig själv svara:
"Javisst, och det är så fantastiskt roligt!”
Det mina kära läsare kom direkt från mitt hjärta utan att jag hann tänka. Jag kom ut ur garderoben och det kändes helt underbart. Blev varm i hela kroppen och jag la märke till hur jag växte när jag kunde stå för det som faktiskt är jag. Så nästa gång du träffar mig:
"Fråga mig och jag skall svara".
"Fråga mig och jag skall svara".
Önskar dig en underbar söndag!
Idel Strålstjärna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar